lördag 9 april 2011

Saker man kommer undan med när man är under 160 cm

Detta inlägg kommer att behandla ett fenomen jag varit med om ett flertal gånger. Jag har valt att kalla det:

" Folk som ber som ursäkt trots att de inte gjort ngt"
Senario 1: Jag kommer gående nerför trappan som leder till utgången vid Arcada. Strax före jag är ner kommer jag på att jag skall gå på toaletten och svänger då till vänster mot garderoben och toaletterna (ni som studerar på arcada vet förhoppningsvis var jag är) och rundar hörnet. En pojke är på väg in i hissen och jag går rakt in i honom när jag inte ser mig för. Men tror ni att han börjar skrika och gorma om att "människa se dig för"? Nej, han säger : "Oj, ursäkta" Ursäkta för att du inte inte kunde förutse att jag skulle slänga mig runt hörnet utan att tänka på att det kanske står ngn där? För all del. Låt det inte upprepas. Senario 2: Jag skall gå på toaletten på tåget. Fliken under låset lyser lika vit som snövits hud och jag river upp dörren. Där står en man och kissar... Men nu då tänker ni, DÅ blir man väl förnärmad och kläcker ur sig "Hallå, det är faktiskt upptaget här..." Men nej. Igen får jag ett "Ursäkta". Ursäkta för att jag drog upp dörren mens du är på toaletten? Senario 3: Jag har varit på gym och skall gå och duscha, som vanligt river jag upp dörren och en flicka kommer emot mig och det är NÄRA att vi går in i varandra. Vi gör inte det dock. Ändå får jag ett : "Unnskyld" Eftersom detta var tredje gången gillt började jag fundera på varför alla känner ett behov att be mig om ursäkt när det antingen är mitt fel eller ingens fel och jag kom fram till att det finns bara en logisk förklaring. Det är för att jag är kort. De tänker "Hon är så liten, det kan inte vara hennes fel...alltså är det mitt." och sen följer ett
"Ursäkta"

1 kommentar:

Victoria sa...

Hmm, intressant teori ;)