Tågresan till oändligheten

Om det ändå vore så bra?

Jag har under en 4 h 20 min tågresan hunnit med skolarbete(klapp på huvud åt mig), skissa på tavlor, facebooka, påbörjat att sortera mina bilder för 11 milj.:te gången, utvecklat ett konstigt sug efter smurflimsa och fruktsallad. Allt detta och ÄNDÅ är inte tågresan slut!

Min plan var att måla tavlor när jag kommer fram men jag tror att det blir att titta ett avsnitt "Så ska det låta istället" och om jag hinner skall jag springa till affären och köpa frukt. Namnamnam.

Återuppstånden är bloggen

Snö, snö och mera snö? Kan det inte snälla bli vår nu? Jag vill pröva på spännande glassmaker vid SIA-kiosken, gå med bara ballerina skor och använda mina mossgröna shorts som jag hittade när jag ordnade upp i garderoben. Men allt det där är nog önsketänkande ett bra tag till.

Ikväll är det match, jag får tyvärr nöja mig med att vara åskådare den här gången. Foten bråkar och ingen verkar veta riktigt vad det är för fel på den. Det har börjat viskas ord om en möjligtvis, stundande operation... "Men det är för tidigt att säga ngt ännu". Det värsta med sånt här är inte att lägga sig på bordet och låta ngn skära upp mig utan det krig som ska genomgås med försäkringsbolaget först. En jaksais. Men men hoppet är det sista som överger en människa.

Mina numera 2 underbara systerdottrar kommer på besök idag och den ena har säkert lärt sig 50 nya ord sen vi sågs sist och den andra orkar förhoppningsvis ta upp ögonen och prata lite med mig idag :) Boyfrienden har blivit försäkrad om att man behöver inte hålla i lillbaby om det inte känns som att man beärskar det.