Du älskar mig?

Igår när jag kom hem så var jag ute i god tid så jag beslöt mig för att ta en kaffe på järnvägsstationen. Jag satte mig ner med min nyinköpta bok och snart var jag förlorad i fantasins värld. Jag rycks tillbaka till verkligheten när jag ofrivilligt blir åhörare till ett samtal som går ut på att övertyga personen i andra änden att denna verkligen är älskad. På riktigt alltså. Det verkade som att personen inte mådde så bra och hade tappat all tro på att någon kunde bry sig om denna. På riktigt alltså.

Hur övertygar man någon som inte vill höra att man älskar dem. Hur övertygar man någon som inte vill tro. Hur övertygar man någon som är rädd för att bli älskad. Hur förklarar man att ibland spelar det ingen roll vare sig man vill älska eller inte, man gör det ändå?

"-Hatar du mig?"
"-Nej, ja hatar inte dig. Du bara så konstig."
"Ja, jag vet. Jag är konstig"

Nej, jag hatar dig inte. Det går inte. Tro mig, jag har försökt.