Detta blogginlägg kommer att enligt mina principer vara på gränsen med hur mycket man delar med sig av på sin blogg. Känsliga läsare varnas för eventuellt stötande innehåll.
Idag, måndag efter att ha skrivit en psykatritent vars resultat vi lämnar öppet ännu begav jag mig hemåt för att börja på med nästa skoluppgift. Efter att ha druckit två koppar kaffe känner jag hur naturen kallar och tar mig då till toaletten som brukligt.Precis när jag slagit mig ner hör jag en ringklocka... För er som inte bor i höghus kan jag ju berätta att det finns tre dörrar inom 1 kvadratmeter och när man har stängt både mellandörren och wc-dörren så är det svårt att höra om det är på min dörr eller grannens dörr det ringer. Nåväl, eftersom jag hör mansröster som diskuterar så antar jag att det är han som väntar besök. Med fasa hör jag hur nycklar sätts i låset och dörren öppnas. Sedan är det än vänligt själ som river upp dörren till toaletten. Han har förståss tillräckligt med folkvett att stänga den och be om ursäkt.
Det visar sig att det är två hantverkare som skall göra någon slags bedömning av vår toalett. Sen börjar de dra med skruvmejslar längs väggarna och mumlar ngt på fackspråk. Så håller de på i 5 min för att sedan bara:
"Kiitoksia, heippa".
"Ja... tack så mycket då??"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar