onsdag 1 juli 2009

And then it hit me

Ni vet hur olika mycket man får kämpa för att hålla relationer vid liv. Vissa behöver näring i princip varje dag, andra med ett par veckors mellanrum och andra i princip aldrig. Jag vet med mig själv att jag är rätt så dålig på att hålla kontakt fast hur mycket jag än skulle vilja det.

Ibland glömmer man med tiden varför. Varför man vill tillbringa tiden tillsammans med ngn och med tiden saknar man dem inte alls. Tills den dag man träffar dem igen och konstaterar att de förstår dig. Utan att egentligen göra ngt alls så lyckas de tala till en på ett sätt som andra inte gör.

Inga kommentarer: