Inte ofta man får den frågan kastad till sig ur ingenstans men undertecknad som förövrigt hela tiden konstant är utsatt för likanande skämt av ödet sitter nu och väntar nattgäst. Vem hjälper inte en vän i nöden?
Idag klockan 06.55 efter mindre än 5 timmars sömn på ett skakande tåg kommer en kille och sätter sig bredvid mig och börjar stöta(?!) på mig när jag under de 5 minuter jag har att trycka i mig min frukostsmörgås bara vill bli lämnad i fred. "Vad ska du göra ikväll? Inget speciellt? men kanske jag kunde få bjuda med dig på ngt då?" Jag har alltid haft för mig att jag är en rätt så trevlig människa när jag just vaknat, att jag helt vänligt svarar på alla frågor, blir inte arg när man väcker mig, smyger kring försiktigt för att inte väcka andra som eventuellt sover. Idag kunde jag konstatera att det var tur för killen att jag var trött annars skulle han ha fått en rejäl snyting.
Vad tror ni att ens undermedvetena försöker förmedla till en när man två dagar i rad vaknar med tanken "NEJ, JAG VILL INTE!!"? Följa magkänslan??
Första praktikveckan har flugit förbi med ett stort zzzzzzzzzzzzzoooooom och som tur är det inte det som framkallat the big no no, intressant som tusan har det varit! Vilket underbart yrke jag studerar till :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar